Jag kommer hem till er eller till den plats som vi tidigare kommit överens om. Är vi hemma hos er fortsätter ni er dag precis som om jag inte vore där. Ska ni handla då, åker vi och handlar. Har barnen aktiviteter, ja, då hänger jag på. Brukar ni åka på utflykt på eftermiddagen, då följer jag med. Jag hoppar in på besök i er vardag.

Jag är en stor förespråkare av att de ni som du trivs i kommer du också vara fin i. I vissa perioder i livet är kanske en hulkendräkt det enda alternativet, i en annan är det keps och hoodie. Går det åt fem ombyten under en dag, då är det så. Vill ni ha tips på vad, självklart finns jag här att bolla med. Det viktigaste är att ni känner att ni är ni.

Jag tror att de finaste stunderna händer på den plats som vi känner oss som mest trygga. En del som gör familjen till just er är den plats som ni kallar för hemma. Ert hem är ert hem och barnen kommer alltid att minnas det som just det. En plats där tårar torkas, böker läses och fredagsmyset ägde rum. Om 30 år kommer ni kunna titta på bilder och se dem små detaljerna på favoritmöbler, filtar och leksaker som hjälper till att väcka minnen till liv. För hemma är en känsla.

I många av familjerna jag möter finns det oftast en eller flera som inte trivs eller tycker att det är kul att vara med på bild. Vilket är helt okej. Efter fotograferingar får jag ofta kommentarer om att "jag tänkte ju inte ens på att du hade en kamera". Vilket ofta blir upplevelsen när du inte behöver fundera på att le och kolla in i en. Jag har valt att fotografera med en kamera som är tyst vilket innebär att du inte hör när kameran tar bilden. Det är i dem stunderna där ni kan vara ni där bilden talar sitt eget språk.